Where is the love? Var har allt tagit vägen som vi har byggt upp i ett och ett halv år? Jag förstår inte hur allt har kunnat försvinna och hur man helt plötsligt kan känna sig så liten utan er. Jag är van vid att alltid ha er där, som en bortskämd liten unge, och när det sen inte längre finns där så vet man inte hur vardagen ska fungera som vanligt. Frågan är om man ska vara ärlig i alla stunder eller om man bara ska blunda ibland, hålla det för sig själv istället och låtsas som ingenting. Jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska agera, om jag ska låta saker och ting ha sin gång och bara acceptera hur läget är eller om man ska rent ut sagt bara skita i allt. Jag saknar allt som fanns innan så fruktansvärt mycket, det gör faktiskt ont när jag tänker tillbaka på det för jag vill bara ha allt de tillbaka. Jag hade aldrig tanken på att det kunde försvinna när som helst, utan jag tog det för givet. Jag har lärt mig på det senaste halvåret att det finns inget man kan ta för givet, absolut ingenting. Du vet aldrig vad som kan hända imorgon, nästa vecka eller om en månad. Ta vara på det du har. Jag saknar er.

♥